AnkerMake M5 3D-skrivare recension: Utskrift under en AI:s vakande öga

Huvudkortet är en egentillverkad AnkerMake-konstruktion som innehåller en omärkt mikrokontroller. En ytterligare kontrollenhet finns inuti modulen med pekskärmen och kameran. Enligt AnkerMake körs här en ospecificerad Linuxdistribution

Tyvärr är det svårt att få fram ytterligare fimware och inställningsinformation från AnkerMake M5. 3D-skrivaren kan inte anslutas till en dator via en USB-kabel. Vi får förlita oss på tillverkarens specifikationer och nöja oss med information på GitHub från AnkerMake. En anpassad version av den vanligaste fasta programvaran för 3D-skrivare - Marlin 2.0 - körs på huvudkortet och har anpassats speciellt till hårdvaran av Anker. Som en följd av detta kan vi hitta information om de konfigurerade stegmotordrivrutinerna och mikrokontrollern i filen Configuration.h. En STM32F4 styr hårdvaran samt fem TMC2209 stegmotordrivrutiner.

3D-skrivaren accepterar G-koder i Marlin-stil från alla typer av slicers. Ännu mer intressant är dock Ankers A-koder. Även om dessa delvis är baserade på G-kod har de en stor andel information som används för AI-övervakningen. Dessa A-koder kan endast skapas med hjälp av programmet AnkerMake. A- och G-koderna kan överföras till en skrivare via wifi eller ett USB-C-lagringsmedium.

Vi fick samma version av AnkerMake M5 som Kickstarter-kampanjen. Följaktligen kom 3D-skrivaren med en annan hotend och PEI-belagd tryckplatta, förutom en verktygssats av hög kvalitet. Detta kompletterades med ett urval av munstycken. Det är dock här vi har vår första kritikpunkt. Anker lovade en hotend helt i metall, men i vårt fall ingick en med en PTFE-inliner och en annan hotend av samma typ var redan installerad i skrivaren. Som ett resultat av detta är den angivna maximala hotend-temperaturen på 260 °C ganska hög.

Det var relativt enkelt att montera 3D-skrivaren tack vare den medföljande verktygssatsen. Du bör definitivt ha de förpackade skumdelarna i beredskap. Anker har kommit på ett smart sätt att enkelt hantera de tyngre skrivardelarna. Detta kan åstadkommas genom att helt enkelt sätta in valvet i skummet vilket gör det lättare att skruva in de få skruvarna. Som ett resultat ansluts endast fyra kablar varav två är säkrade med skruvar. Filamenthållaren skruvas fast i det valda läget.

En slicer krävs för att kunna omvandla 3D-filer till utskrivbar G-kod eller A-kod. Dessa program skär en 3D-mall i skivor och omvandlar dem till instruktioner för 3D-skrivaren. G-kod är inte heller bara lämplig för https://marlinfw.org/meta/gcode/datorer, om du kan hantera de olika kommandona. 3D-skrivaren bearbetar instruktionerna rad för rad.

För att kunna använda AnkerMake M5:s övervakningsfunktion är det dock nödvändigt att 3D-skrivaren levereras med en kod från AnkerMake-skivaren. Denna A-kod innehåller den människoläsbara G-koden och en sektion som ger information till AI:n. Redan från början ser AnkerMake-programmet bekant ut. Alla som redan har använt Ultimaker Cura bör känna sig hemma i programmets användargränssnitt - även om valet av språk än så länge är begränsat till engelska och kinesiska. Därför kommer det inte som någon överraskning att programmet också använder Cura Slice Engine. Din egen slicers open source-block kan användas av alla programmerare i enlighet med licensen. Att den nyare Arachne-motorn - som också utvecklats av Ultimaker - ännu inte används här har liten inverkan på utskriftshastigheten. De nyare programblocken kan bidra till betydligt högre utskriftshastigheter samt bättre utskriftskvalitet.

Det nuvarande programmet i sin betaversion är bristfälligt men själva grundfunktionerna är felfria. Bland annat är kontrollen av kameran ganska frustrerande och även funktionen för att dra och släppa data fungerar ännu inte. Att kopiera och klistra in 3D-objekt i AnkerMake slicer kan endast göras manuellt. Skapandet av 3D-utskriftsfiler är mycket okomplicerat. Efter att ha öppnat en stl- eller obj-fil behöver endast fem inställningar göras. 3D-utskriftsexperter kan också få tillgång till alla de alternativ som Ultimaker Cura erbjuder. För nybörjare rekommenderar vi att fokusera på materialval, lagerhöjd och fyllningstjocklek. De första utskrifterna vi gjorde på AnkerMake M5 kördes med ändrade inställningar och vi upptäckte att det inte behövdes ändra något för de flesta jobb.

Om AnkerMake M5 redan är ansluten till wifi kan utskriftsfilerna överföras trådlöst till skrivarens internminne. Det är också möjligt att börja skriva ut via programmet och samtidigt få tillgång till några av skrivarens andra funktioner.

Bakom 3D-skrivarens pekskärm döljer sig en liten dator. Den övervakar och styr 3D-skrivaren. Gränssnittet på pekskärmen erbjuder grundläggande kontrollalternativ och finns på flera språk. Menyerna är tydligt strukturerade och översatta. Detta hjälper till att ställa in inställningar för statuslampor samt aviseringstoner. Det är inte bara nätbäddsnivellering som går att komma åt utan även förvärmning kan initieras. Pekskärmen har också grundläggande rörelsestyrning. Under utskrift visas utskriftshastigheten. De enda parametrar som kan ändras under utskrift är temperaturen på tryckbädden och hotend. Alternativ avseende utskriftshastighet, extruderingsmultiplikator och fläkt syns ingenstans.

På ytan ser allt som produceras med AnkerMake 5 fantastiskt ut. Det går inte att komma ifrån det. Först vid närmare granskning kunde vi upptäcka små problemområden på grund av de höga hastigheterna. Med många skrivare är det möjligt att upptäcka en liten underextrusion. Eftersom inga ändringar av extruderingsmultiplikatorn kan ske när man skriver ut på den här enheten, är det nödvändigt att ange de lämpliga värdena i skivaren innan man skriver ut.

Vår testfil innebar inga problem för AnkerMake M5 eftersom alla områden i utskriften skapades storleksmässigt. Beroende på riktning utgjorde överhäng på upp till 60° inga problem för 3D-skrivaren. Det visade sig vara svårt att lossa delar i de utskrivna delarna på plats, vilket är märkligt med tanke på att de borde vara rörliga. När man försökte lossa dörren bröts en liten del av.

När det gäller AI-utskriftsassistenten är vi tveksamma till 3D-skrivarens resultat. Med hjälp av en infraröd kamera övervakar den om skrivaren producerar föremål i enlighet med kraven - även i mörka rum. Framför allt har AnkerMake M5:s AI svårigheter med svart filament. På det här området var AI:n mycket opålitlig. I det bästa fallet kände AI:n omedelbart igen en provocerad lagerförskjutning och började automatiskt att rikta 3D-skrivaren mot hemmet, vilket eliminerade felet. I det negativa fallet kände AI:n igen en hanterbar förskjutning först efter det andra lagret, cirka 28 minuter senare. Även här fortsatte utskriften efter den automatiska hemkörningen och var följaktligen obrukbar. Inte ens efter 12 minuter kunde AI känna igen att utskriften hade lossnat från utskriftsbäddens yta. För att inte riskera skador på apparaten avslutades utskriften manuellt. Vid testningen tvingades vi till den dåliga vidhäftningen på utskriftsbädden genom att ställa in z-offset felaktigt

Svart filament är ytterligare ett problem för AnkerMake M5:s AI, vilket innebär att du bör välja skrivarens installationsplats med omsorg. Så snart kameran ser att bakgrunden är mestadels enhetlig förbättras igenkänningen. Färgad eller vit filament underlättar AI:s arbete. Det verkar som om AI fortfarande är en trevlig gimmick. Ett ytterligare problem som vi märkte när vi testade AnkerMake M5:s AI är dess låga felprocent. Alla fel som AI:n kände igen eller missade var orsakade av oss med flit. Under normal drift skedde många utskriftsfel och vid endast ett tillfälle rapporterade AI:n ett falskt larm.