Intel Lunar Lake CPU-analys - Core Ultra 7 258V:s flerkärniga prestanda är en besvikelse, men dess effektivitet i vardagen är god

De nya Lunar Lake-processorerna innebär en del spännande innovationer, som vi här vill ta upp i korthet. Grundkonfigurationen för de nya modellerna är alltid identisk, eftersom det finns fyra snabba prestandakärnor (Lion Cove), som nu för första gången klarar sig utan hyperthreading, och fyra effektivitetskärnor (Skymont). Lunar Lake-processorerna tillverkas av TSMC; N3B-processen används för beräkningsdelen med P/E-kärnorna och N6 för SoC-delen.

Totalt finns nio olika Lunar Lake-processorer tillgängliga vid marknadsintroduktionen. Det är relativt lätt att känna igen att det rör sig om Lunar Lake-modeller genom den sista bokstaven i modellbeteckningen, "V". Som vanligt representerar Core Ultra 5/7/9 den allmänna prestandanivån, varvid du kan se skillnaderna i kärnornas klockfrekvens. Den sista siffran i den tresiffriga beteckningen är också mycket viktig, eftersom en 6:a står för 16 GB RAM och en 8:a för 32 GB RAM. De kraftfullare Core Ultra 9/7-modellerna kombineras med en Intel Arc Graphics 140V (8 Xe-kärnor av 2:a generationen), medan Core Ultra 5-modellerna är utrustade med den svagare Arc Graphics 130V med 7 Xe-kärnor av 2:a generationen.

Naturligtvis finns det också en förbättrad NPU för AI-applikationer. Lunar Lake-processorernas NPU erbjuder en prestanda på 48 TOPS och är därmed placerad mellan NPU:erna från Qualcomm (45 TOPS) och AMD (50 TOPS). För användaren är siffran i sig inte särskilt relevant till en början, det enda viktiga här är att Lunar Lake uppfyller Microsofts NPU-krav för en bärbar Copilot+-dator. De fullständiga Copilot+-funktionerna är dock ännu inte tillgängliga vid marknadslanseringen, men kommer att läggas till senare via en uppdatering.

För att kunna göra en meningsfull jämförelse mellan de olika processorerna har vi tittat på deras strömförbrukning samt deras rena prestanda i syntetiska benchmarks, och utifrån detta har vi sedan fastställt deras effektivitet. Våra förbrukningsmätningar utförs alltid på en extern skärm så att vi kan eliminera de olika interna skärmarna som påverkande faktorer. Men vi mäter ändå systemets totala förbrukning och jämför inte bara de rena TDP-värdena.

För benchmarks använder vi bara appar som körs nativt på alla nuvarande system. Äldre tester som Cinebench R23 används därför inte längre för våra analyser.

Vi började med de två enkärniga testerna från Cinebench 2024 och Geekbench 6. Under full belastning var förbrukningen av IA-kärnorna cirka 12 watt, vilket är lägre än Meteor Lake (~ 16 watt) och Strix Point (~ 18 watt), men högre än Apple M3 (5-6 watt). Snapdragon-processorerna krävde också mindre ström.

Dess enkärniga prestanda är överlag mycket bra. I Cinebench 2024-testet överträffade den nya Core Ultra 7 258V de gamla Meteor Lake-processorerna (+18 %) och AMD Zen 5 (+6 %). De små Snapdragon X-chipen utan turbo blev omkörda (+10 %), men de snabbare modellerna som X1E-80-100 eller X1E-84-100 var något snabbare (+2-6 %). Apple x:s M3 SoC var fortfarande betydligt snabbare (+18 %). I Geekbench-testet kom Apple, Qualcomm och AMD Zen 5 alla före Lunar Lake-chipet, medan de äldre Meteor Lake-modellerna och Zen 4-bärbara datorerna fick se sig slagna.

Intel lyckades göra ett betydande språng i enkärnig effektivitet jämfört med Meteor Lake, med minst 55 % fler poäng/watt jämfört med Core Ultra 7 155H. Detta är en anmärkningsvärd prestanda och Intel tog tydligt ledningen bland sina x86-konkurrenter. ARM-chipen från Qualcomm och framför allt Apple är dock fortfarande mer effektiva i detta avseende.

Saker och ting blev värre när man analyserade dess flerkärniga prestanda. I bästa fall presterade den nya Core Ultra 7 258V lika bra som den lilla Apple M3 och den lilla 8-kärniga Snapdragon X Plus. I det här scenariot gjorde sig dess brist på hyperthreading snabbt känd. Alla andra jämförbara processorer var snabbare. Trots detta är detta fortfarande mer än tillräckligt bra för vardagliga uppgifter, men dessa resultat är ändå fortfarande något nyktra.

Denna känsla fortsatte när vi tog en titt på dess flerkärniga effektivitet, eftersom den trots sin begränsade prestanda inte kunde leva upp till våra höga förväntningar. Eftersom vi mätte systemets totala förbrukning (utan skärmen), räknas inte argumentet kring den installerade lagringen på samma sätt som det skulle göra när man jämför CPU-paketets effekt. Även i det bästa fallet, vilket var viskningsläge på ZenBook S 14 på 28/12 watt, räckte det helt enkelt inte för att slå Ryzen AI 9 HX 370 på 33/28 watt. Även om vi noterade en ledning över Meteor Lake-chip, var det inte så långt fram. ARM-fraktionen från Qualcomm och framför allt Apple visade sig återigen vara överlägsen, trots bättre prestanda.

På grund av de olika TDP-konfigurationerna hos enskilda bärbara datorer med olika effektbegränsningskonfigurationer är direkt jämförbarhet alltid något svårt. Vi testade därför totalt fyra olika processorer (Core Ultra 7 258V, Core Ultra 7 155H, Ryzen AI 9 HX 370, Ryzen AI 9 365) med fasta effektgränser. Zenbook S 14 klarade inte av att hålla mer än 30 watt permanent, vilket är anledningen till att vi valde värdena 28 watt, 20 watt och 15 watt. Vi kunde inte ändra effektgränserna för ARM-processorerna, vilket är anledningen till att vi inte har tagit hänsyn till dessa chips vid denna tidpunkt.

När du tittar på resultaten måste du ta hänsyn till att TDP för Lunar Lake-chipen inkluderar RAM-förbrukningen, vilket snedvrider resultaten något. Ändå var AMD Ryzen AI 300-processorerna betydligt snabbare vid alla värden, vilket också överensstämmer med de tidigare resultaten. Jämfört med Meteor Lake kunde Intel dock öka sin prestanda avsevärt och du kan se att Meteor Lake inte var utformad för låga wattal. Detta kan dessutom ses tydligt i följande jämförelsediagram, eftersom Core Ultra 7 155H är mer effektiv vid 20 watt än vid 15 watt. Vi har också inkluderat Snapdragon X Elite (X1E-78-100) i Vivobook S 15, som arbetar på 20 watt i viskningsläge. På samma sätt som med Lunar Lake-chippet ingår RAM-förbrukningen här, men Qualcomm-chippet är fortfarande 33 % effektivare än Core Ultra 258V vid 20 watt.

Core Ultra 7 258V i Zenbook S 14 levererade genomsnittliga resultat i PCMark 10 och CrossMark systembenchmarks, även om du ärligt talat inte kommer att märka några skillnader mellan de enskilda enheterna i vardagen, eftersom prestandatätheten helt enkelt är för hög när det gäller moderna bärbara datorer. I webbläsartesterna, å andra sidan, var den nya Lunar Lake-processorn ibland tvungen att ge vika och hamnade tydligt bakom Meteor Lake-processorerna i de två WebXPRT-benchmark, till exempel. ARM-fraktionen var betydligt överlägsen i vissa fall.