Mobila processorer

Den här serien är efterföljare till Clarksfield i två- och fyrkärniga varianter. De kallas fortfarande Core i3/i5/i7 och modellnamnet föregås av en "2:a" som i 2:a generationen. Därför heter processorerna Core iX-2XXX.

De mest påtagliga förändringarna i Sandy Bridge gentemot Arrandale-arkitekturen är nya 256-bitars AVX-instruktioner, förbättrad Turbo Boost 2.0 (automatisk överklockning) och en integrerad grafikkrets som nu är en del av själva processorn, som tillverkas i 32nm. 
 

Den mobila Core i7-processorn med kodnamnet Clarksfield härstammar från stationära Core i5 och i7 men har lägre klockfrekvenser i utbyte mot en högre maximal turbofrekvens. Core i7 är fyrkärniga processorer med en integrerad minnesstyrenhet (DDR3) och en kombinerad L3-cache. ALU:erna har inte förändrats särskilt mycket sedan Core 2-arkitekturen men på grund av den monolitiska designen är prestandan per MHz något bättre än Core 2 Quad. Med hjälp av Turbo-funktionen (CPU:n kan överklocka enskilda kärnor när inte alla används och strömförbrukningen stannar inom givna ramar) kan Core i7 vara lika snabb som en högt klockad tvåkärnig Core 2 Duo (exempelvis i enkeltrådade spel) och har också fördelarna med fyra kärnor.

De tvåkärniga processorerna med kodnamnet Arrandale produceras i 32nm. Tack vare Hyperthreading och Turbo Boost (endast i dyrare modeller) är Arrandale-processorerna snabbare än Core 2 Duo-processorer med samma klockfrekvens. I processorn som helhet ingår en styrenhet för DDR3 och Intel HD Graphics integrerad grafik. Processorerna erbjuder bra energieffektivitet men kan använda hela sin TDP med hjälp av Turbo Boost. 

Tänk på att (U)LV-versioner med namn som UM och LM har sämre prestanda än andra modeller med liknande namn/nummer. Fördelen är att strömförbrukningen är mycket lägre.

Intels processorfamilj Core 2 Duo är efterföljare till Core Duo med en längre pipeline, 64-bitsstöd, en fjärde dekoder, en förstärkt SSE-enhet och en extra Arithmetical Logical Unit (ALU). på grund av dessa förbättringar bör en Core 2 Duo vara 5-20% snabbare än en Core Duo med samma klockfrekvens. 

Som namnet antyder består Core 2 Duo-familjen av processorer med 2 kärnor. De har 2,3,4 eller 6 MB L2-cache (2 och 4 för Merom, 3 och 6 för Penryn). 

Varje CPU har eX Bit-teknologi (Execute Disable Bit), SSSE3 (SSE4), förbättrat stöd för Speedstep. Vissa modeller är också utrustade med virtualiseringsstöd (VT eller Vanderpool). 

Mobila Core 2 Duo är identisk till stationära Core 2 Duo, men spänningen är lägre (0,95 gentemot 1,188 V t.ex.). Vidare används en lägre FSB för att spara ström, vilket leder till att versionerna för bärbara datorer är något långsammare. 

Processorernas energianvändning designeras av bokstäverna framför benämningen (modellnumret).

• X - Extreme. Den snabbaste varianten med högst strömförbrukning
• E ->= 55 Watt (stationär CPU)
• T - 30-39 Watt (standard laptop-CPU)
• P - Max 25 Watt
• L - 12-19 Watt (Low Voltage)
• U - <11,9 Watt (Ultra Low Voltage)

Core 2 Duo-serien presenterades i juli 2006 med Merom-kärnan, som producerades i 65nm för sockel P och M. Under sommaren 2007 lanserades uppdateringen Santa Rosa med små förbättringar (som 800 MHz FSB och dynamisk acceleration av ena kärnan när den andra är inaktiv). I januari 2008 kom Penryn och senare 2008 uppdaterades tillverkningsprocessen till 45nm. Dessutom förbättrades arkitekturen i Penryn, vilket ledde till något bättre prestanda och lägre strömförbrukning. Exempelvis fick Penryn 47 nya SSE-instruktioner (SSE4). 

De snabbaste varianterna av Core 2 Duo kallas för Core 2 Extreme. Tekniskt sett är de baserade på samma Merom/Penryn-kärna som de andra Core 2 Duo-processorerna. Skillnaderna mot resten av serien är en högre TDP (44 Watt) och att multiplikatorn inte är låst (vilket gör det enkelt att överklocka). 

Intel Core Duo med Yonah-kärnan är efterföljaren till Pentium M. Den har två kärnor baserade på Pentium M-arkitekturen med 2x 1 MB L2 cache. Den maximala TDP:n på 31 W är bara 4 W högre än TDP:n för en Pentium M med en kärna. Tack vare funktionen speedstep kan varje kärna individuellt klockas ner stegvis till 1 GHz. Dessutom stöder Core Duo SSE3.

Prestandan för Core Duo är som minst i nivå med Pentium M vid samma klockfrekvens. När man använder program som kan dra nytta av båda kärnorna kan prestandan vara upp till 90% bättre (exempelvis är Cinebench ca 86% snabbare).

Yonah-kärnan återanvändes senare i Pentium Dual Core-modellerna (t.ex. T2060 och T2080). 

Core Solo är den enkärniga varianten av Core Duo och efterträdare till Pentium M. På grund av 65nm-processen är strömförbrukningen lägre än för Pentium M (maximalt 27 Watt). Prestandan är jämförbar med en Pentium M med samma klockfrekvens (något snabbare tack vare några förbättringar).

Modeller:

• T1200: 1,5 GHz, FSB 667 MHz, 2MB L2 Cache
• T1300: 1,6 GHz, 2MB L2 Cache
• T1350: 1,86 GHz, FSB 533 MHz, 2 MB L2 Cache (ungefär i nivå med Pentium M 750)
• T1400: 1,83 GHz, FSB 667 MHz, 2 MB L2 Cache

ULV-varianter (Ultra Low Voltage, max 5,5 Watt):

• U1300: 1,06 GHz, FSB 667 MHz, 2MB L2 Cache
• U1400: 1,20 GHz, FSB 667 MHz, 2MB L2 Cache
• U1500: 1,33 GHz, FSB 667 MHz, 2MB L2 Cache

Intels Celeron Dual Core-familj består av tvåkärniga processorer för billiga bärbara datorer. Jämfört med Celeron M är den största fördelen (förutom den extra kärnan) en förbättrad speedstep-funktion, som gör att klockfrekvensen minskas vid inaktivitet. Däremot har inte Celeron-produkterna alla P-states och kan ändå behöva mer ström än en Core 2 Duo-CPU.

Jämfört med Core (2) Duo eller Pentium Dual Core har Celeron Dual Core mindre L2-cache, vilket leder till sämre prestanda per MHz.

Alla nuvarande modeller stöder Execution Disable Bit-funktionen och klarar 64-bitars operativsystem. De nyare 45nm-modellerna bör dra mycket mindre ström än 65nm-processorerna.

Modeller (exempel):

• T1400, 65nm, 1660 MHz, 512 KB L2 Cache, FSB 533
• T1500, 65nm, 1866 MHz, 512 KB L2 Cache, FSB 533
• T1600, 65nm, 1660 MHz, 1024 KB L2 Cache, FSB 667
• T1700, 65nm, 1830 MHz, 1024 KB L2 Cache, FSB 667

Intels Atom-serie består av 64-bitsprocessorer för små datorer som MID, UMPC netbook och nettop. Specialiteten i den nya arkitekturen är "i ordning"-exekvering (istället för den snabbare "i oordning"). Därför är antalet transistorer i Atom mycket lägre och processorerna är också billigare att tillverka.

Det finns två olika serier: Atom Z med kodnamnet Silverthorne är avsedd för MID eller UMPC-formaten, medan Atom N är avsedd för netbooks och nettops och är billigare.

Båda serierna har producerats i 45nm och har funktionerna MMX, SSE, SSE2, SSE3, SSSE3, Intel 64, XD-Bit, IVT och Hyperthreading (i de högre klockade varianterna).

Prestandan i de snabbaste Atom-processorerna är fortfarande sämre än Celeron M. En 1,6 GHz Atom kan jämföras med en 1,2 GHz Pentium M.

I slutet av 2009 presenterade Intel Atom-processorer med kodnamnet Pinetrail, med en integrerad GMA 3150 GPU och en minnesstyrenhet för DDR2. Atom N450 och N470 produceras fortfarande i 45nm och har jämförbar prestanda med den äldre Atom N280 och GMA 950. Senare versioner har stöd för DDR3 och det finns även tvåkärniga varianter.

Under 2011 introducerades Oak Trail-generationen för strömsnåla (och fläktlösa) enheter. Det här är efterföljaren till Silverthorne och är avsett för surfplattor. CPU:n benämns Atom Z600. Processorkärnan liknar fortfarande Pinetrail, men grafikdelen kommer från PowerVR och kallas GMA 600.

2,4 till 3,46 GHz (tidigare från 1,4 GHz) med en FSB på 533 MHz (tidigare 400) och 512 KB L2 cache. Processorn producerades i 90 till 130nm och är relativt långsam, men genererar mycket värme och förbrukar mycket ström per MHz (jämfört med mobila processorer som Pentium M). Tekniskt sett är det en Pentium 4 med några strömsparfunktioner (som speedstep) och lägre strömförbrukning.

Den mobila Intel Pentium 4 för stora bärbara datorer var en specialversion av Pentium 4 M. Den hade stöd för Enhanced Speed Step och andra funktioner för att reducera strömförbrukningen, men använder ändå klart mer ström än Pentium 4-M-modeller. Den introducerades med en 533 MHz FSB och klockfrekvenser på mellan 2,4 och 3,06 GHz. Trots den högre frekvensen var den snabbaste Pentium 4-M bara ungefär lika snabb som en 2,2 GHz Celeron M.

AMD:s processorer med kodnamnet Llano introducerades i mitten av 2011. Efter Bobcat (E-serien) var det den andra generationens APU (Accelerated Processing Unit) från AMD. Det betyder att kretsen inkluderar en kraftfull grafikdel tillsammans med CPU-kärnorna. Dessutom var Llano AMD:s första GPU producerad i 32nm.

CPU-kärnorna är baserade på en något omarbetad K10.5-kärna liknande den i mobila Phenom II-serien. Däremot har prestandan per  klockcykel förbättrats med ungefär 5%. Up till fyra processorkärnor kan använda upp till 4MB L2 cache. AES-NI eller AVX stöds inte och L3 cache används inte alls.

Den DirectX 11-kompatibla grafikkärnan har upp till 400 shaders (160 i billigaste varianten) och var vid lanseringen det snabbaste integrerade grafikkortet. Grafiken i toppmodellerna A8 kunde mäta sig med dedikerade grafikkort i lägre mellanklassen och är med andra ord mycket snabbare än den integrerade grafiken i Intels Sandy Bridge.

Llano APU:erna introducerades i fyra klasser. E2 och A4-modellerna är tvåkärniga processorer med en mindre grafikkärna.

Alla A6 och A8 har fyra kärnor och en minnesstyrenhet för DDR3-minne. TDP:n för de relativt stora chippen varierar mellan 35 och 45 Watt och passar därför inte i mindre bärbara datorer.

Bobcat är samlingsnamnet för Zacate (E-serien) och Ontario (C-serien) och är APU:er (Accelerated Processing Unit) för små bärbara datorer, netbooks och surfplattor. Jämfört med konkurrenten Intel Atom har Bobcat en mycket snabbare grafikkrets (Radeon HD 62xx eller 63xx, t.ex. 6250). CPU-prestandan är lite bättre per MHz, men konkurrenten har liknande prestanda. En annan fördel med APU:n är den integrerade videoprocessorn UVD3, som gör att grafikkortet kan avkoda HD-video utan CPU-delen. En Turbo Core-variant sägs vara på väg med dynamisk överklockning. Exempel på APU:er är AMD C-60 och AMD E-350. 

AMD kallar en av sina snabbaste mobila processorer från tidigare generationer för Phenom II. Den är baserat på K10-arkitekturen och de stationära Athlon II X2, X3 och X4 och har därför ingen L3 cache (i motsats till Phenom II för stationära datorer). Processorn har inbyggd styrenhet gör DDR3 och mätt i MHz är prestandan jämförbar med en Core 2 Duo. Exempel på modeller är AMD Phenom II X4 P940 och AMD Phenom II X2 N640.

AMD:s Turion 64 X2 är en 64-bits tvåkärnig processor (kodnamn Taylor, 2x256 KB L2 och Trinidad, 2x512 KB L2) med integrerad minnesstyrenhet (stöd för DDR2-667). CPU:n har AMD:s Pacifica (AMD-v) virtualiseringsteknik, 31 - 35 Watt TDP, sockel S1, 90nm tillverkningsprocess, separat L2 cache, integrerad 333 MHz DDR, 800 MHz Hypertransport.

Turion X2 var tänkt att konkurrera med Intel Core Duo och lanserades 17 maj 2006. Strömförbrukningen är något högre jämfört med Core Duo i genomsnitt men inte högre än Centrino Duo-laptops (TL-45 med ATI Xpress och Mobility Radeon X300). Däremot är prestandan med en TL-45 ungefär 20% sämre än T2300 (1,66 GHz) på grund av den mindre mängden L2 cache (Core Duo har 2048 KB delad L2 cache).

I mars 2007 utannonserades en Turion 64 tillverkad i 65nm (tidigare modeller producerades i 90nm). Det här var ett svar på Core 2 Duo Santa Rosa. Klockfrekvensen var då upp till 2,4 GHz.

VIA C3-M är en mobil x86-processor med låg strömförbrukning och också låg prestanda (märkbart sämre än en Pentium M med samma klockfrekvens). Exempelvis är en 600 MHz Pentium M snabbare än en 1200 MHz VIA C3-M. Senare modeller i C3-familjen är förbättrade och fullt jämförbara med C7.