Intel Meteor Lake-analys - Core Ultra 7 155H övertygar bara med GPU-prestanda

Vi vill börja med en översikt över den nya mobila processoruppställningen eftersom det finns några förändringar. Det finns i princip två typer, Core Ultra U-modellerna med en TDP mellan 15-57 watt samt Core Ultra H-chipen med en TDP mellan 28-115 watt. Detta innebär att U-serien stannar i samma intervall som tidigare, medan den nya H-serien nu ersätter de tidigare Raptor Lake-P-modellerna som Core i7-1360P såväl som Raptor Lake-H45-chipen som Core i7-13700H eller Core i9-13900H.

Alla nya processorer har totalt 10 effektivitetskärnor (mer om det strax), men antalet prestandakärnor skiljer sig åt beroende på modell. De avancerade processorerna Core Ultra 155Hcore Ultra 7 165H och Core Ultra 9 185H har 6 snabba prestandakärnor, vilket liknar de tidigare H45-processorerna som Core i7-13700H. Dessa tre nya processorer erbjuder totalt 16 kärnor/22 trådar. De två nya modellerna Core Ultra 5 135J och Core Ultra 5 125H har endast 4 prestandakärnor, så de är i stort sett direkta efterföljare till Raptor Lake-P-chip som Core i7-1360P. Alla nya modeller i H-serien får också den nya Arc GPU med 8 Xe-kärnor (Core Ultra 7 & Core Ultra 9) eller 7 Xe-kärnor (Core Ultra 5).

De vanliga U-series kretsarna samt H-series modellerna kan utrustas med upp till 64 GB LPDDR5/x-7467-RAM eller upp till 96 GB DDR5-5600 RAM. Under 2024 kommer ytterligare två U-series med en lägre TDP på mellan 9-30 watt och de är också utrustade med långsammare LPDDR5x-6400 RAM. Alla nya Core Ultra-mobilprocessorer är också utrustade med en dedikerad NPU (neural processor) med två Gen3 Neural Compute Engines.

Den största designförändringen i Meteor Lake-processorerna är övergången från en monolitisk design till en chiplet/tile-design, där chipet består av flera delar. Det finns vissa fördelar med detta tillvägagångssätt, bland annat bättre skalningsmöjligheter och att alla tiles inte behöver tillverkas på samma nod. Meteor Lake består av fyra olika brickor: SoC-plattan som huvudkomponent med all grundläggande funktionalitet, beräkningsplattan med P- och E-kärnor, GPU-plattan samt en I/O-platta. Beräkningsplattan tillverkas i den nya Intel4-processen, så det är Intels första 7 nm-chip. Alla andra brickor tillverkas av TSMC (SoC- och I/O-brickor: TSMC N6, GPU-brickor: TSMC N5). Chiplet-designen resulterar dock också i en något högre strömförbrukning.

För att få en meningsfull jämförelse mellan de olika processorerna och grafikkorten tittar vi på prestandaresultaten i syntetiska benchmarks, men även på strömförbrukningen, vilket resulterar i effektiviteten. Alla effektmätningar utfördes med en extern skärm, så att vi kan eliminera olika paneltyper som skulle kunna snedvrida resultaten. Tänk på att vi mäter strömförbrukningen för hela systemet och inte enbart förlitar oss på de värden som visas för CPU- och GPU-förbrukningen.

Vi har redan nämnt att den underliggande arkitekturen inte förändrades, men den förfinades ytterligare enligt Intel. Vi blev ganska förvånade över att single-core-prestandan faktiskt är lite lägre jämfört med de tidigare Raptor Lake-chipen. Den nya Core Ultra 7 155H är närmare AMD: s nuvarande Zen4-processorer istället, men det nya Meteor Lake-chipet är tydligt slaget av Apple: s M3-generation och även Qualcomms Snapdragon X Elite. Våra resultat är i stort sett i nivå med referensresultaten från Intel, så single-core-prestandan är ungefär densamma.

Våra flerkärniga tester visar prestandavinster och den bästa jämförelseprocessorn är Core i7-13700H, som också erbjuder 6 prestandakärnor för totalt 20 trådar. Core i7-1360P har å andra sidan bara 4 prestandakärnor (16 trådar) och vi har flera gånger visat att Core i7-1360P är långsammare än Core i7-13700H vid 40 watt. Core Ultra 7 155H har två fler effektivitetskärnor (totalt 22 trådar), så det är inte förvånande att flerkärnighetsprestandan är något bättre. Prestandan beror dock på effektgränserna och de två enheterna med Core Ultra 7 155H är något snabbare än Core i7-13700H i Schenker Vision 14 (45/40 watt), men långsammare än Core i7-13700H i Microsoft Surface Laptop Studio 2 (82/50 watt). Core Ultra 7 155H kan arbeta i ett TDP-intervall mellan 28-115 watt, så den faktiska flerkärniga prestandan kommer att variera kraftigt mellan olika bärbara datorer.

Intel hävdar att GPU-prestandan i den nya Arc GPU med 8 Xe-kärnor (128 EUs) har fördubblats jämfört med den gamla Iris Xe Graphics G7 (96 EUs), och vi kan bekräfta det påståendet, åtminstone grovt. Detta innebär att den nya Arc GPU också är snabbare än AMDs Radeon 780M i Zen4-processorerna. De två dedikerade Intel GPU:erna Arc A350M och Arc A370M är också slagna, men Apple:s M3 GPU:er är kraftfullare. Core Ultra 5-chipen i H-serien kommer att vara utrustade med en långsammare 7-kärnig Arc GPU, som kommer att vara närmare Radeon 780M eller till och med något långsammare.

Än så länge har vi inga siffror för de nya Core Ultra U-modellerna med den nya Intel Graphics, men med tanke på att den bara har fyra Xe-kärnor med lägre maximal klockfrekvens, antar vi att prestandan kommer att minska med cirka 50 %. Detta innebär att denna nya GPU som kallas Intel Graphics kan vara ganska mycket på samma prestandanivå som den gamla Iris Xe Graphics G7 (96 EU).

Den stora fördelen med de syntetiska riktmärkena har inte bekräftats i våra speltester hittills, men kommande drivrutinsuppdateringar kan förändra situationen märkbart. Det bästa scenariot hittills är att prestandan är i nivå med Radeon 780M, men det kanske inte är mycket snabbare än Iris Xe Graphics G7 i äldre titlar. Vi kommer att utföra ytterligare spelbenchmarks under de närmaste dagarna och även ta en titt på Intels XeSS-uppskalning.

Vi använder spelet The Witcher 3 för vårt effektivitetstest, eftersom CPU inte har någon större inverkan i detta scenario. Vi kan se en stor fördel på minst 34 % jämfört med den gamla Iris Xe Graphics G7, men den nya Arc GPU är inte riktigt i nivå med Radeon 780M ännu. Applem3 GPU:erna är fortfarande i en helt annan liga.

Vi ser inga större förbättringar i de syntetiska riktmärkena PCMark 10 eller i det plattformsoberoende riktmärket CorssMark.

Intel visar ofta prestanda vid 28 watt i marknadsföringsmaterialet, men problemet är att det förmodligen inte kommer att finnas många Meteor Lake H-chips som körs med så låga TDP-siffror. Även de gamla Raptor Lake-P-modellerna kördes vanligtvis med mycket högre effektgränser och detta TDP-intervall används ofta av U-seriens kretsar, även om de inte kan hänga med när det gäller prestanda (särskilt multi-core & GPU).

Vi utvärderade fortfarande flerkärnighetsprestandan hos den nya Core Ultra 7 155H vid fasta effektgränser på 28 watt, 35 watt och 45 watt i Cinebench R23. Prestandan är bättre jämfört med Raptor Lake-P (Core i7-1360P) och Raptor Lake-H45 (Core i7-13700H), men det stora problemet för Intel är AMD:s Ryzen 7 7840Usom erbjuder bättre prestanda på alla tre effektnivåerna.

Intels marknadsföringsmaterial hävdar betydande energibesparingar vid tomgång och under lättare arbetsbelastningar, inklusive Netflix-streaming, som ska hanteras av de två kärnorna med låg strömeffektivitet i SoC-plattan ensam, så att beräkningsplattan kan stängas av. Vi kommer att försöka kontrollera dessa påståenden under de närmaste dagarna och uppdatera denna artikel i enlighet med detta. Vi kan dock behöva vänta lite tills de slutliga drivrutinerna och programvaruversionerna finns tillgängliga.