Test: Acer Aspire S5 Ultrabook

Med rundade hörn och matta, glansiga ytor och en enkel konstruktion med få accenter är Aspire S5:s utseende något återhållsamt och tråkigt, även om det första kvalitetsintrycket är övertygande. Här och där påminner den om den betydligt billigare Aspire S3, även om materialen är märkbart bättre. Aluminium och magnesium ersätter den enkla plasten i den billigare modellen.

Tack vare det lätta materialet har Acer lyckats minska vikten till 1,2 kg och höjden till 15 mm (Aspire S3: 17,8 mm). Behovet av mobilitet i ultrabooksegmentet verkar alltså Acer ha tänkt på, även om det finns utrymme för förbättringar i detaljerna: En smalare ram runt skärmen, som i Samsung 900X3B, skulle ha möjliggjort ett mer kompakt utseende.

Trots den lätta konstruktionen har Acer lyckats öka styvheten jämfört med Aspire S3. Chassit svarar nästan inte alls på tryck och ger bara efter lite ovanför tangentbordet. Det finns också ett par andra småsaker som går att kritisera: de vibrerande gångjärnen under skärmen och det lite skramlande handledsstödet (möjligen ett fel på vår testenhet). I övrigt finns det inget att klaga på.

Sammantaget får Aspire S5 godkänt för chassit men inte toppbetyg. Tyvärr saknas den där avslutande touchen som Asus UX31A eller Dell XPS 14 har.

Förutom den låga ljusstyrkan är det främst den reflekterande ytan som hindrar utomhusbruk av datorn. Kort sagt är Aspire S5 knappast lämplig för utomhusbruk, speciellt inte i direkt solljus. Det hade inte gjort något i en stationär dator, men i vårt fall är det en betydande begränsning.

Betraktningsvinklarna är i nivå med de flesta billiga instegsmodeller. Bilden förblir bara oförändrad vid visning rakt framåt. Horisontella och speciellt vertikala avvikelser besvaras med minskande kontrast och inverterade färger. Konkurrenterna Asus och Samsung, och även TN-panelen i MacBook Air 13, presterar bättre i det här avseendet.

Men låt oss gå vidare från den trista skärmen och titta närmare på hjärtat i Aspire S5: Det slår i takten 1,9 GHz (upp till 3,0 GHz i turboläge) och är – som alla nuvarande Ultrabooks – från Intels Ivy Bridge-generation. Core i7-3517U är för närvarande den näst snabbaste ULV-processorn med en TDP på ​​17 W, vilket är skillnaden mellan ULV och vanliga tvåkärniga modeller. Förutom den välkända Hyper Threading-tekniken har processorn fått ett antal andra uppdateringar.

Sedan förra årets Sandy Bridge-generation har alla Intels mobila processorer nu ett integrerat grafikkort, i detta fall den snabbaste versionen HD Graphics 4000. Till skillnad från till exempel Asus UX32VD finns det alltså inget separat grafikkort.

Utöver Core i7-processorn har datorn 4 GB RAM som fungerar som både system- och grafikminne. Med en klockfrekvens på bara 666 MHz (DDR3-1333) når inte Acer upp i utlovade 800 MHz (DDR3-1600), men det arbetar i alla fall i dual channel-läge. Operativsystemet och andra användardata finns på en 256 GB flashdisk.

I de enkeltrådiga prestandatesterna som Cinebench R10 (64-bit) bör Core i7-3517U prestera bra med hjälp av Turbo Boost-frekvensen 3,0 GHz. 5052 poäng är i nivå med den populära 35 W-processorn i5-3210M - mycket imponerande för en lågspänningsmodell. Det ger i7 en ledning på ca 15 procent mot billigare i5-3317U.

Det blir lite annorlunda när vi belastar båda kärnorna med Cinebench R11.5. Teoretiskt bör den maximala frekvensen då vara 2,8 GHz, vilket S5:an bara håller sig kvar i under de första sekunderna av testet. Därefter sjunker frekvensen tillfälligt till 1,0 GHz för att sedan variera mellan 2,3 och 2,6 GHz i resten av testet. Resultatet 2,51 poäng är cirka 10 procent lägre än processorns potential – ingen dramatisk skillnad, men det tar bort värdet med den dyrare Core i7. Tidigare tester med samma CPU i Dell XPS 14 och Acer Aspire M5 visade inga sådana problem.

Snabb, snabbare, SSD – det blir väl inte snabbare än så? Fel! Acer kombinerar två sådana enheter med en kapacitet på 128 GB styck i en snabb RAID 0-konfiguration med dubbla lagringsutrymmet.

Vi har sett liknande lösningar i andra bärbara datorer, som Sony Vaio Z som använder SSD-diskar från Samsung. I Aspire S5 sitter två enheter från Lite On med det kryptiska namnet CMT-128L3M. Detaljerad information om den här disken är svår att hitta, förmodligen använder de en kontrollkrets från Marvell, vilket möjliggör SATA III-anslutning till systemet.

I slutändan är användaren bara intresserad av prestandan – och det finns gott om den varan. Beroende på programvaran är den sekventiella skrivhastigheten 600 MB/s och läshastigheten närmade sig nästan 1000 MB/s. I princip kommer överföringshastigheten av mindre mängder data att vara något långsammare, men fortfarande i nivå med de snabbaste konkurrenterna.

För att testa i vilken utsträckning det kommer att påverka prestandan i praktiken använde vi oss av ett par 3D-spel. Även här ser vi att den maximala frekvensen ligger långt under den maximala (1150 MHz). I Battlefield 3 var klockfrekvensen cirka 800 MHz, vilket resulterade i ospelbara 14,9 fps även med våra lägsta inställningar (1024 x 768 pixlar, minimala detaljer). Det verkar som Acer börjar begränsa Turbo Boost i Intelchippet strax innan den når TDP-gränsen 17 W.

Något mindre krävande spel som Deus Ex, Diablo 3 eller Anno 2070 fungerar å andra sidan smidigt med liknande inställningar, så det går att spela enklare spel med HD 4000. Det går inte att få ut fullt tillfredsställande prestanda med någon ultrabook, utom möjligen UX32VD från Asus som har ett separat Nvidia-chip (GT 620M, mellan 50 till 100 procent snabbare).

Tack vare ULV-komponenterna värms chassit inte upp särskilt mycket under dagligt bruk. I viloläge når varken ovan- eller undersidan upp i 30°C. Ska man surfa eller titta på film går det bra att ha datorn i knät eftersom kylsystemet är konstruerat så att botten inte har några ventiler som kan blockeras.

I motsats till de flesta av konkurrenterna är chassit relativt svalt även under full belastning. Vi uppmätte 27 grader på handledsstödet och cirka 33°C i mitten av tangentbordet. Bara i området kring luftventilen finns en begränsad hot spot som når nästan 50°C, och den kan i praktiken lätt undvikas.

Det finns ingen anledning att oroa sig över hårdvarans hälsa. Efter en timmes stresstest med Prime95 och Furmark var Core i7-kärnan bara uppe i 75 grader, vilket är tillräckligt lågt även för varma somrar. Tyvärr förekommer viss strypning av prestandan i Aspire S5. Klockfrekvenser på 1,2 GHz CPU och 1,0 GHz GPU går inte att kombinera kontinuerligt (TDP-gräns). Eftersom vi har sett betydligt högre klockfrekvenser i andra ultrabooks verkar det som att vår testenhet har ett ganska "dåligt" processorexemplar som läcker ström. Det är normala avvikelser som förekommer bland alla tillverkare.

14 000 spänn för en bärbar dator på 1,2 kg – prislappen på Acer Aspire S5 säger lyx, men gäller det kvaliteten också?

Jämfört med den billigare Aspire S3 har Acer gjort betydande framsteg på flera punkter. I stället för plast består S5 av lättmetall, vilket också gäller konkurrenterna. Tack vare konstruktionen med den smarta luckan för portarna i är det här en av de tunnaste enheterna i ultrabookklassen.

Ytterligare bonuspoäng får Aspire S5 för sin utmärkta prestanda, även om den minskas något genom strypning under full belastning och en begränsad Turbo Boost. En särskild höjdpunkt utöver Core i7-processorn är de två SSD-diskarna, som ger rekordsnabba överföringshastigheter och en riktig skjuts för systemprestandan.

Tyvärr misslyckas Aspire S5 i andra discipliner. Framför allt tar skärmen ner helhetsintrycket. Den är praktiskt taget oanvändbar utomhus, och kontrasten och betraktningsvinklarna hade varit mer på sin plats i en instegsmodell.

Det stora problemet för Aspire S5 är inte att den är dålig. Det är en bra Ultrabook, men konkurrenter som Asus UX31A är helt enkelt lite bättre. Det gäller inte bara skärmen, utan även chassikvalitet, tangentbord och ljudnivå. Bortsett från MacBook Air är det nästan ingen annan modell som har Thunderbolt-port, men rivalerna är bättre på andra punkter (och i vissa fall även billigare!).